Att skriva för skrivandets skull
ger inte ro i själen.

Att skriva för att andra önskar det
ger inte ro för själen.

Att skriva för att bli berömd
ger inte ro i själen.

Att skriva för att trycka ner andra
ger inte ro i själen.

Att förminska andra i sitt skrivande
ger inte ro i själen.

Skrivandet och användandet av orden är en gåva,
en gåva som man skall vårda ömt,
ha respekt för, både för sin egen del,
och för andras.

Ord som du använder kan ge glädje och tillfredsställelse
men också såra och förödmjuka människor du når.
Att dela med sig av orden i ditt sinne och ditt hjärta
är en fantastisk möjlighet till kommunikation.

Men att skriva för att medvetet såra och förödmjuka
är något som inte hör hemma i Poeters värld.
Vi bär alla på någon form av tyngder, men det ger oss
inte rätten att trycka ner andra för att själva må bättre.

Så min tanke här är, skriv skriv skriv, men låt pennan forma
dina tankar på ett sätt som ger dig lugn i själen,
och också bygger upp läsaren, få bådas värld att
lysa upp, väcka tankar, undringar, funderingar och vänskap.

Jag älskar att varje morgon sätta på min dator, med en kopp
livgivande kaffe i min mugg, och gå till sidan där era nyskrivna
alster finns, läsa dem, känna med dem, gråta med vissa
skratta med andra, få inspiration, lära känna människan bakom.