Jag dansar balett på den tunnaste av trådar, mina skära skor är solkiga och nötta.
Tråden är spänd mellan två gamla fönster, ganska så illa skötta.
Det ena fönstret har tappat sin färg men iklätts blårutig gardin.
Det andra är ett fönster i vars karm där står ett skrin.

I skrinet finns en gåva som jag behöver få
men den tunna sköra tråden gör det så svårt att nå.
Den gåvan skulle kunna göra varm sommar utav höst
för i skrinet ligger faktiskt nyckeln till fönsterna i mitt bröst.

Ni förstår att det ena fönstret vetter åt hjärtats djupa vrå.
De svarta skyar där jag skulle måla himmelsblå.
Det andra fönstret sitter i själens sköra mur.
Jag skulle ge den muren ny vit puts och få den bättrad, med lite tur.
Jag skulle måla delar fasaden med soluppgångsfärger klara.
och sprakande, glödande min själ skulle svara.

Så jag dansar vidare med steg så försiktiga och ömma
och hoppas snart kunna nyckeln i min hand gömma