Maran sitter på ditt bröst
med sin doft av vanilj
kittlar mardrömmar
i en sömnparalys
fast i djävulens
ludna grepp

hans andedräkt doftar
förföriskt
vinterns vilsna rosor
räds inte hans vilda gap
en del av dig själv
dina hjärtslag?

förlamningen
sprider sig
över din blekvita hud
natten löses upp
drömtiden är slut nu
sträcker ut din
längtans kropp

hon behöver inte svara
du måste sluta
tro på sagor