Inuti lågor bidar en kyla,
svartbränd slår morgon ut
rotryckta härdar drömmarnas skal
en dag och all dess mödas slut.

Ty kylan slår ut i rosor,
hettan i svart ohärdat stål.
Inget är satt beständigt,
ej heller otydda blundstunder i
glömskans bål.