Det är ännu kallt
i deras spår där i norr
då långa tåg
drog hoppfullt dithän.

Men inget väcker
den frostiga
månskensvärlden,
där finns bara hästsspår
på den smala vägen framåt,
och ung förväntan
som förtrollas
av långa och kalla
men soliga dagar.

Och allt förundras
över det rymliga omfånget
av det nya hemlandet
och den ljusa
framtiden för det.

Det är kallt i norr,
synnerligast så
för dem som strävar
med sina dimmiga drömmar
i själsdjupet;
snabbt vävs dagen bort
under många år.

Färger blomstrar, vissnar
och torkar som agnar.
Jag letar efter ett spår
längs tidens sand,
och hittar knappt
ett minne av det.