Det finns inget
som är så lätt
och så svårt
som att älska.
En ömsint blick,
ett skratt,
och ett samtal
om det som betyder något.
Det räcker för att änglarna
ska tända eld på hjärtat.
Det bränns
så angenämt.
Jag vill aldrig sluta
brinna.

Elden bränner också
ögon och förstånd.
Blindhet och illusioner.
Det är då
det blir så svårt.
Si och så.
Ditt och datt.
Här och där.
Hur som helst.
Inget spelar någon roll.
Allt
betydelselöst och tomt.
Jag vet.
Jag vet!
Men jag vill inte
veta.
Vill inte, vill inte, vill inte.

Allt jag vill
är att låta mitt hjärta brinna.
Låta det värma,
när kylan omfamnar själen.
Men elden brinner
utan syfte.
Den bara brinner och brinner
in i oändligheten.
Tillslut
kommer mitt hjärta förkolna.
Tillslut
kommer det inte finnas något kvar
som kan brinna,
och som bränns
så angenämt.
Då kommer jag fråga änglarna
om det någonsin var värt det.
Då kommer de svara
att allt var ett misstag.
De kommer svara
att jag inte kan älska igen.