Tänk, hur du talade om mig
du sa så fina ord, verkade så genuin
komplimanger om självförtroende och pondus
om intelligens och vänlighet
du andades glädje och hopp, i en grå verklighet
idag är min värld tyst, min värld är åter grå
som en film från hundra år sedan
när andra lever high definition i vacker upplösning

du brukade ringa, väcka mig på morgonen
för att starta din dag rätt
du ringde direkt du lämnat jobbet
för att berätta om din dag
när kvällen kom, gjorde ditt samtal det med
du behövde min röst, behövde mig
tänk att du kunde vara så falsk
som en tjuv, i mitt hjärtas hus
en simpel men ack så flitig kriminell
fyllde du säcken med allt du kunde bära

du stal min tillit, tog mitt självförtroende
tömde mig på varje droppe kärlek
fick mig känna att inte hade något kvar
mer en känslan av tomhet
en känsla att vara lurad, förödmjukad, utnyttjad

så när du passerar mitt hjärtas hus
ett ödsligt hus på min själs väg
kanske du kan hinna se, innan bilen far förbi
genom mitt fönster, på mitt golv,
sitter jag där i det mörka, tomma rummet
som en metafor för hur du lämnat mig
och du, som den brottsling du är
har återvänt till din brottsplats