Jag sjunger mitt djupaste mörker.
Mina dovaste strängar
vibrerar
som kraftiga rötter
nedåt
inåt
mot alltings hjärta.

Vi färdas
med mörkrets hastighet.

I skuggans kärna
syns inga skiftningar
inga variationer
trots att den är sammansatt
en mosaik av olika sortens mörker.

Mot kanterna hörs en annan tonalitet
ljudet av förändring och nyans
gryningens toner
penumbrans musik.