Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Tåghistoria

På vägen hem från sitt arbete, sittandes på tåget, satte en man sig på sätet framför kvinnan. En snabb blick konstaterade det hon misstänkte, mannen var efterbliven. Efter att under en viss tid, hur lång tid kunde hon inte säga, försökt undvika att inbegripa mannen i sitt för tillfället ovanligt snäva synfält, råkade hon tappa koncentrationen då ett plötsligt oljud nådde hennes öron. Var oljudet kom ifrån och vad som orsakade det blev snabbt oväsentligt. En kvick och hård spark, rakt på mannens skrev, ett obeskrivbart skrik och sedan total tystnad. Kvinnans synfält hade nu komprimerats till en liten punkt, med vilken hon knappt uppfattade någonting. Trots sin obefintliga kunskap om sin omedelbara omvärld stötte hon ur sig ett par ljud, vilka med svårighet kunde tolkas som ord.

- Du är för fan efterbliven!

Pricken blev sakta större, och med den även irritationen över hennes nya, och tydligen lätt spasmiska, benproteser. De var knappt en vecka gamla, men redan kändes de betydligt sämre än de förra. Visst, hon kunde nu gå i den trivsamma takten av 80 kilometer i timmen, men dessa plötsliga utfall började tära på benens pluskonto. Hon försökte komma på vad doktorn som installerat benen hette, Birger, ja Birger hette han, Birger Ribba. Ett ovanligt smaklöst namn tänkte hon, passande en ovanligt dålig doktor. Kanske skulle hon gå upp på hans kontor och fråga honom om hur han mådde för att sedan sparka sönder hans fula, utbytbara ansikte. Hon var rik, och kunde lätt betala för ett nytt ansikte, troligen också ett mycket trevligare än hans första. Hon skulle tipsa honom om ett baserat på Elton Johns karakteristiska ansiktsdrag, huggna ur granit. Det skulle passa den fittan tänkte hon.

Fem sekunder efter hon sparkat den stackars efterblivna mannen i skrevet var hon redan hemma, hon hade så fort hennes ben lugnat ner sig, aktiverat sin Total Recall-maskin och stod nu framför sin alldeles perfekt skapade man. Han hade tydliga drag av Bruce Vilange och han bara stod och väntade på att få höra om hennes dag.

- Du anar inte vad som hände idag igen, om jag ska åka det där jävla tåget varje satans jävla dag så kommer jag att skära ett hål i min mage för att sedan fylla den med cyanid.

Hennes man sa ingenting, utan tog i stället av sig sina nya machesterbyxor som han fått av sin moster.

- Lägg av med det där! Jag orkar inte just nu, skrek kvinnan
- Jag vill bara visa min nya kuk som jag fick installerad idag, doktor Ribba pratade väldigt varmt om denna modell och jag kan knappt vänta tills jag får pröva den.
- Men gå och gör det då, jag går och sågar av mig mina ben så länge, svarade kvinnan.

Mannen gick ut i köket och började pilla på sin penis. Efter ett tag hörde kvinnan hans fanatiska skratt utifrån köket och hon förstod att han var nöjd med sin nya lem. Kvinnan själv låg och förblödde i sin säng, bredvid låg ett avsågat ben och sparkade henne taktfast i sidan.




Prosa (Kortnovell) av carcosa
Läst 81 gånger
Publicerad 2021-02-01 21:13



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

carcosa