Det finns de som tror att bara ljuset lever
att mörkret är en avart, en felkoppling i cellerna
en snart utdöd anomali
men allt behöver sova

längs natten går den andra systern
stannar till vid deras vaggor
stryker med svala händer
över barnens urholkade kinder

någonstans finns en kyss
förbehållen allt som blir till jord
vi sjunker åter till aspsly och maskar,
rötter som smakar på kroppens underliga märg

viss människohud läker så fort
till ärrvävnad, till skrifter
en elegi över någon som inte längre hör
men nynnar med i den tilltagande vinden