Eftersom ödet icke.
Där hon mötte sin egna skugga.
Gråmulen lycka vinglar
med påverkade vingar.
Inte densamma.
Men midsommarblomster desto mer.
Kyssar avlöser varandra.
Natt efter natt.
Ytters förundrad.
Mestadels beundrad.
Att känna.
Tilldragande skönhet.
Blottar sitt vackraste.
Tillbakadraget och skört.
Ett skådespel.
Påfåglar emellan.
Men vem är jag.
När vita liljor
av snökvarts
sakta förvandlas
till de svanar
de alltid har varit.
Men jag inte sett dem.
För månförmörkelsen
så älskvärd och tyst.
Blundar.
Och så även han.