Jag sitter i en obäddad säng, nyss vaken, med gåshud längs min kropp
Fönstret är öppet och en februarimorgon tillåts komma in
Ännu en natt har passerat tyst och stilla förbi, ingen vakar över oss
ty vi vet att inget där ute kan ta sig in om inte vi vill
och ifall något vill ut måste det passera sex månaders ångest och melankoli
som tålmodigt väntat på att bli släppt fri

Täcket som nyss täckte min överkropp har fallit ner,
bakgrunden är den samma som den var förut
Men trots att både förändring och dess motsats båda har skett
är det samma ögonblick som stannat kvar
ett ögonblick av värme i vinterns hjärta

Din kropp emot min, vridande och nära
amorösa aktiviteter till livets ära
En ordlös bön till ljuset och skönheten
må det att brista eller bära
"låt skuggan och natten dra sig tillbaka!
Vi längtar efter morgonrodnad i väst
detta det sprödaste ljus, det skära!"

Kylan når både ben och själ
här i vinterns hjärta
Det är ännu inte tid att veta
men man kan börja hoppas
Snön må ligga kvar ännu
men det är inte allt
som kommer att vara

Det blir solsken över blommors ängar
vinden kommer bära fågelsång
långt över staket och murar
där mossan växer sig djup och stark

Det kommer med årstidernas växlan
det kommer med barnaskratt
Det kommer med resor till havet
det kommer med augustinatt

Det kommer med kärleken
Det kommer med sorg
Det kommer till innerstadsbetongen
Det kommer till rikemanssalong

Och överallt kommer människor med blicken mot himlen
säga de ord som hoppet hör och ser

"Jag tror vintern snart är över,
Jag tror våren äntligen kommit,
och då är sommaren snart här."

Och hoppet som lyssnat svingar sig i himmelen opp
hämtar vårvind och sommarmorgon och far igen
och skrattandes och leende lämnar hon oss
och medans vintern fortfarande väntar utanför fönstret
kan vi återigen minnas ljudet
av barfotabarn i gräset.