~

I förlängningen av din skarpa blick skönjer jag din visshet om mina ofödda förmågor.

Och om jag aldrig förr varit modig så tänker jag vara det nu. Och jag dansar halvnaken till rytmerna med armarna högt. Musiken fyller musklerna. Just nu finns inget annat. Det finns ett lugn i den mörka rösten som lenar.

Jag drar mina fingrar längs din käklinje. Du är vacker.

Det är när jag sedan sträcker mitt ben över din axel. Dina läppar nuddar huden längs insidan av låret. Och din varma hand håller min fot och masserar den lätt. Det är när din tunga kittlar mellan tårna. Det är när du möter min blick och mjukt ber mig slappna av. För detta krävs det mod.

Låta dig komma nära. Låta dig se. Mig.

Mellan bark och ved. Jag vet att det är där saven stiger om våren. Säg, smälter inte solens strålar bort de sista drivorna nu. Och säg mig, fyller inte det orangea våra sinnen alltmedan du tränger in.