Himlen är mörkblå av köld,
och en frusen sol
ger rymden ett gnistrande skimmer.

Över snöpudrade åkrar
svävar ropande vildgäss,
stannar på något ställe
för rapsfrukost.

Träden står nakna
med knotiga grenfingrar,
som pekar och spretar mot skyn
och drömmer om sol och lövsprickning.

Den yttre kölden går an
så länge den inte tar
människors hjärtan  i besittning
och ockuperar själen.

Men håll ut, håll ut,
ty det blir vår en gång,
för de kala träden och buskarna,
för människorna och djuren.

 Vintermusik