i giftets sällsamma djup mättades själen

och du hörde hur havsvågorna andades mellan dina tankar
hur hela världen var en lunga som fylldes av dig

du odlade en alldeles egen sommaräng
i källaren under ditt hus

där du planterade skärvor av dig själv
växte sig upp till grönskande skulpturer
som doftade av vilt gräs och ängsviol

ett hav i vilket du förlorade dig själv
ett regn som mättade för stunden

och du anlade en kyrkogård i källaren
under ditt hus

där du begravde dina organ
såg deras varsamma förmultning
i det dunkla ljusets dammiga strålar

och du skulle aldrig vara något annat

än en sommaräng och en kyrkogård

och bägaren fylldes av blommor
eller av giftets sällsamma djup