Sömlösa nätter
irrar oavbrutet oredig
i trasseltankar
pågår hon vaken
kortsluter vägrar
går i vila
sömnlösa dagar
insnärjda tatuerade dimridåer
rollspelar övertrampar duracelltårna
öfverhuvudet vilar aldrig
tar sin flabbande skamklubba
dömer henne ovillkorat
smälter på röda mattan
förblöder hos de oseende
inbränd i pansarskölden
spindelvägar krampar
vägrar nätet flammar
finmaskigt tatuerade

i ekot av krypterade sanningar
nedslagen av asociala medier
i krokbenssoppa och härskna fotoblixtar
druknar hon i överkokta löften magklimpar
i ovädrade besvärjelsebojor oroshärdar
krackelerar marken glittrar klibbar
fast under hennes oäkta
steg trevar i ordron

i backspegeln biktar han sig fast
revoltvingar fladdrar
i skärmens ovärdiga sken
halkar hon in i det nya
oskrivna blå berget

hon längtar efter
att vaggas
i vallmohavet
stjärnhimlens beska
ursinnesdyningar
svindlar pågår
hon pågår

och hon släpper taget
och han smeker skammen
saltet från hennes hud
nyfiken lugn öppen
havet brinner
lågorna slickar ytan

havet är hon
oförutsägbar
djupströmmar
obruten otyglad
i närvarorytmen

hon pågår
ett steg tillbaka
salt och löftesrik
vågskålar
fjärilsfladdrande
revoltvingar lyser
spröda i vintergatans
stjärnbubbel
i vinternattens
ändlösa hopp
i allt och ingenting
ur djupet
vidbränd
vidrörd
är hon fri

när hon gör ingenting
gör hon allt
följer vågorna
i djupet finner hon
sin egen ström


© Maria Marängsviss, 2021, 9 februari