Herr Anderson och fru Pedersen träffades i kön
till att stiga ombord på nästa färja, eftersom den
vilken var på väg att lägga ut från kaj, redan var
full av människor bosatta i Norge. Herr Anderson
vill komma med någon sorts påstående för han
vill kunna starta någon sorts kommunikation
med fru Pedersen och hur skulle det nu kunna
gå till? Genom att skapa något som får henne hur
lätt jämvikt, så att sedan kan 'sätta in en stöt',
om situationen skulle kunna se ut att medge det.
Han har sina egenheter den mannen. Medan å
andra sidan fru Pedersen även har sina, bara på
just sitt eget sätt. Så han öppnar gärna kommun-
ikationen med ett påstående som verkar litet udda.
Herr Anderson inleder med det till synes så träffande...
- Det är inte Norges fel.
Fru Pedersen, som inte går att 'läsa av' så där alldeles enkelt,
parerar med sitt...
- Vad är inte Norges fel?
- Att de som ofta bor där, är födda där.
- Varför skulle det vara fel?
- Det är ju det jag säger.
- Vad säger du?
- Att det inte är Norges fel.
- Vilket då?
- Att det bor infödingar där.
Här tutade det från en färja som lade ut från land och
resten av den högintressanta replikföringen mellan två
sins emellan för varandra så främmande människor som
inte på något vis kände varandra, utan de träffades, så
vitt de visste, för allra första gången.