Med ens blev allting klart.
Det stod helt uppenbart,
att var människa har sin tonart.
Somliga är ljusa, andra mer diffusa
från start.

Den grundton som jag har,
är mörk och knappt hörbar.
Men min röst är inte utbytbar.
Tonerna är låga liksom den förmåga
jag har..

Att våga ta plats
och stå upp för mitt värde.
Tro på mig själv och att jag räcker till.
Försökte ta sats innan livet mig lärde
att saker ibland inte går som man vill.

Livet är blott är en sång
som skrevs för oss en gång.
Sången är vår resas följetong.
Olika frekvenser men våra existensers
tillgång.

När jag reste mig upp
för mig själv och mitt värde,
med en förhoppning att jag räckte till.
Fick jag en trupp som fientligt mig lärde
att livet ibland inte går som man vill.