så är det sagt

mellan bark och träd ej gå

ändå hon ej ville förstå

lagt är lagt

länge jag tårar grät

hur kunde hon, hur kunde han

han var ju ändå min man

aldrig, aldrig jag förlät

var jag inte mera värd

sökte han bara äventyr

en händelse så obskyr

ville han vidga sin värld

ställd mot väggen nekar

låtsas som inget hänt

jag vet lyckan vänt

jag inte längre tvekar

jag blivit bedragen

lurad på det jag trott var kärlek

förvandlad till bitter smälek

förnedrad men ej slagen

på kärlek jag ej längre tror

inte mellan kvinna och man

nej, det jag inte kan

i mitt hjärta sorg bor

hur kan man utan kärlek leva

tröst i poesin jag får

har gjort i många år

i hjärtat en djup reva

vad som är gjort är gjort

frågan får aldrig sitt svar

han ser bara till sitt försvar

oskyldig som inget gjort

jag mitt dumma nöt

gav all min kärlek och tro

att av det bygga en bro

tyckte han att hon var söt

nej, aldrig att jag glömmer

i minnet som film rullas upp

denna gemena, fula kupp

livet döljer och gömmer

jag var ej förberedd

att sådant kunde hända

att livet kunde vända

jag blev så rädd

den unga naiva tjej jag var

hon finns inte längre kvar

men glömt det har jag inte gjort

de gjorde vad de inte borde gjort