Jag speglar mig i mörkret och formlösheten tittar tillbaka. Om man tittar för länge drunknar man i djupet. Samma djup som skapar världen. Skiljelinjen mellan form och rymd löses upp i strecket som ritar inkörsporten till drömmen - konstanten är drömmaren som står under stjärnhimmeln och känner jorden krympa samtidigt som han känner sig själv växa.