vilka symfoniska blad låg lösa och virvlade i vinden

när hon gick uppför stentrappan till ljudet


av ingenting?


dagen är ett smärtsamt fördunklande
av drömmar nedsänka i

världshaven

och cigaretten i smyg på balkongen

det enda som finns kvar


vi springer med vind

och med regn i håret


och bakom palissadernas rostiga skärvor

kan man se gestalterna

formlösa, som vattenskuggor av oss


jag fanns väl mest när jag tänkte på dig

det andra var mest rum

gator

städer

utan ansikten


jag fanns mest när jag tänkte på dig

när du kammade fram sommaren ur stormvinden



och himlen var blå

och drack av oss

när vi låg i parken under asparna



de vita revorna som flygplanen gjort
varsamt