Vinterns ängelVinterns ängel hon är klädd i vitt Hennes vingar de gnistrar i kylan Men vinterns ängel hon fryser Inte av vinterns kyla utan av sorg Ty hon har sett hur människor sviker
En stilla tår faller från hennes öga Hennes vingar de slokar mot marken Hennes hjärta det känner frosten Den som uppstår när tvivel gror Känner var gång någon hånar och sviker Hennes hjärta tinar först när någon vågar se
Ty människans lott här på jorden Är att bygga broar mellan varandra Sträcka ut händer till den som har det svårt Inte att hata och avvisa Det som är annorlunda
Så vinterns ängel hon gråter När hatet mellan människor gror Hennes hjärta av skam det blöder Hon fryser så vingarna skakar Var gång någon inte blir trodd
Vinterns ängel hon ler i sitt hjärta Var gång människor tror på varandra Hon blir varm var gång vi sträcker ut en hand Hennes vingar blir fulla av bärande vindar När människor bygger en bro istället för att slåss
Fri vers
av
Maria Sundelin
Läst 259 gånger och applåderad av 4 personer Publicerad 2021-02-12 07:19
|
Nästa text
Föregående Maria Sundelin |