Längs molnen går en söm av ditt hår
en guldröd slinga runt horisonten
och saxens snitt genom bilden
ett fotografi av någon på väg bort;

hur betraktaren lägger märke till
– som om en möbel knappt synbart flyttats,
kökssoffan som alltid stått närmare väggen,
pinnstolen vid fönstret –
varje förändring i den falnande dagen

hur himlen av nyfärgad ull
som gryningen hängde på tork
mellan tvättlinans flyttfågelskroppar
nu håller dig som ett barn
och vet lika lite som vi
om hur man släpper taget