En morgon när jag vaknar
gråter kroppen
men inte jag

En morgon är det krig
men jag lever ifred i fred

En morgon går Jorden under
men jag stiger ut
i solsken och fågelsång

En morgon hugger tankarna med yxor
omkring mig,
men jag nynnar en sång

En morgon svämmar allt över
men jag sitter vid frukostbordet;
müsli, lingon, havredricka

En morgon har alla gått,
men jag för intressanta samtal

En morgon knackar ingen på,
men vilka är alla de här?

En morgon är det tomt,
men ute i skogen spelar Glenn Gould
Das Wohltemperierte Klavier

En morgon har jag inga ord,
men böckerna brummar omkring mig

En morgon är livet blint
men världen håller upp en spegel

En morgon brinner kroppen,
världen är en bottenfrusen sjö

En morgon faller askan över nejden,
kroppen är en pelare av is

En morgon är mina händer två korpar,
men mina fingrar en tiostämmig madrigal

En morgon är åldern blytung,
jag bultar på den inifrån
med mina bästa hammarminnen

En morgon har min kroppsuppfattning
sprickbildningar,
där sökljusen sveper

En morgon är tiden slut,
palatset rasar ihop i rasslet av sekunder
och minuternas ilande smärtor

En morgon dalar timmarnas tunga barlaster
i livsdjupens inåtvända spegelsalar

En morgon står Arvo Pärt och Kuan-yin tätt
intill varandra i ett hörn,
och inget är sig likt

En morgon kommer minnet som en flykting
utan kropp,
och jag nynnar mig till sömns

En morgon står världen vid sina löften,
jag plitar på en lögn

En morgon står Kosmos på vid gavel
i min katt
Allting ligger på lur

En morgon ligger jag och lurar
på nya världar,
lappar ihop min självbild med ursäkter
och raketbränsle

Min dag är en hink blod,
några skålpund kött
och en hög ben till källsorteringen