SOME TREES

These are amazing: each
joining a neighbor, as though speech
we're a still performance.
Arranging by chance

to meet as far this morning
from the world as agreeing
with it, you and I
are suddenly what the trees try

to tell us we are:
that their merely being there
means something; that soon
we may touch, love and explain.

And glad not to have invented
such comeliness, we are surrounded:
a silence already filled with noises,
a canvas on which emerges

a chorus of smiles, a winter morning.
Placed in a puzzling light, and moving,
our days put on such reticence
these accents seem their own defence.

VISSA TRÄD

De här är fantastiska: var och en
att ty sig så till varann, som om
tal vore en akt av tystnad.

Att finna på att mötas, här
denna morgon, så långt från
världen som om vi och den
vore ett
att vandlas bli till vad träden vill
att bara det att de är där betyder
något: att vi snart får beröra,
älska och förklara.

Och i glädjen över att inte ha skapat
en sån' skönhet, vi omges av den,
ljuder en tystnad, ett korus av
leenden i en canvas av nyvaken snö.

Satta i ett förbryllande ljus, och i
rörelse, antar våra dagar en sån'
återhållsamhet som om dessa
accenter utgör sitt eget försvar.

-------------------------

John Ashbery (1927-2017), räknas
till den sk New York skolans första
generation poeter, och ses av många
som sin tids mest inflytelserika
amerikanska poet.
Postmodern komplexitet är ett epitet
som brukar tillskrivas hans poesi;
John Ashbery menade dock själv att
hans poesi var okomplicerad och
lättillgänglig.
Ett av hans mest kända verk är
"Self-Portrait in a Convex Mirror":
belönad med Pulitzerpriset 1976.