ordens magi väver in

löftens guldtrådar

de broderar sin lov

för oss alla håller hov

tron på inbefriande

löftens magiska ljus

ser förväntan spira

i var mans inre sus

men suckarnas tid på jorden

sliter guldtrådar bryskt ut

på ordens magi det tar slut

kvar bli berövad tillit till orden 

på vår jord löftets tjuv

går hand i hand på vägen

med de förtappades armod

hos de som aldrig förstod

lova inte någonting alls min vän

överraska med vad du kan just nu

lova aldrig en som tror någonsin igen

om löfteskrossaren råkar vara du

det tindrade så fint i ögonen då

när tindret släcktes såg du aska

varför lova och bara hålla på

i glädje ska vi i livet få traska

ge dina sorger till jordmånen

begrav dina förluster en dag

så kommer löftet aldrig gå ifrån den

och du ska vaska guld precis som jag

jag lovar endast det jag hålla kan

för jag bry mig genuint om din själ

du kan alltid lita på att jag är sann

att jag alltid vill dig och andra väl

så lär av hur det känns att löftet få

som inbefrias i ljusa dagens timma

inspireras känn lyckan som dig där nå

du kan förändringens vind förnimma

EN MANING TILL ER ALLA LOVA ALDRIG MER ÄN NI KAN HÅLLA. DET FÅR BÅDE DIG OCH ANDRA ATT BIBEHÅLLA TRON OCH TILLITEN TILL VARANDRA!