Hon köpslog med vall 

svål av jord

av umbäranden svårligen slagen

se syl nu fållar gråulvs ragg

i sinnet hon bar nesans tagg

dock ögat bar ingen tår

sådan stolthet inget rår.

svårt är att härdas,

att piskas och stå

i trasor se själen riven

se styrkan av vilja i vaden

och ögat som klart ser dagen

att ändå vågligt hävda sin rätt

modas bara den av jordeätt.

Så blev hon jord

till mull ben och stoft

vinterbrud med längtan till vår

ingen hymn varsamt tonsatt

vågar sjunga något motsatt

ur poesi grydde hennes vår

orden fick smycka hennes bår.