en promenad ensam i skogens ro

hon vandrar över en gammal träbro

där inunder ser hon sin spegelbild

den flyter iväg in i famnen på Han

en kärleksaffär blossar upp så vild

blåses av från skogen grindas av Pan

hon vänder hem mot stadens brus och larm

men blir fångad av en kyss och en mjuk arm

på gränsen mellan betongens grå och himlens blå

på det rosa molnet flyger de nu de svävar båda två

i hennes ögon glittret vittnar om livgivande kraft

han ser djupt i ögonen säger du den finaste jag haft