Ej heller jag har något
Minne av någonting

Och havet kom och
Plockade bort allting

Människorna som satt
Vid stranden och åt är
Borta nu.

Vem var de hur såg de
Ut vad gjorde dom och
Vad gjorde dom inte

Sitter vid en åkant och
metar abborre kanske
mest mört till katten

Med väldiga Mälaråkrar
Och ett järnvägsspår till

Huvudstaden alldeles in
-till med susande snell-
tåg av förlegad modell

I väntan på höghastig
-hets-tåget ska komma
Och rädda mer tid åt
oss som har råd att åka

Men även de måste väl
ha åkt som passagerare
någon gång alla Dessa
människor

Som jag och du inte vet
Och kände till,alla de av
olika okända sorter

De som hade rätten att
leva före oss och som
kisat med handen mot

ögonen för att kvälls
solen lyste så stark rakt
In i ögonen på dem

Du och jag statister just
Nu som undrar

Om vi har tid över
till någonting annat?

Än i detta tillfälliga
reservat
av indelat rollspel.