Insikten, 

detta livsviktiga ord tinade
upp under en blå himmel.

Vintern,
detta kalla ord väntades att
använda alla sina tilldelade dagar.

Skuggorna,
dessa dramatiska som faller
som de passar dem, kämpade
om sina platser inför solen.

Träden,
de nakna, speglade sig oblygt
medan nattfrosten grep tag
längs deras fuktiga kroppar.

Fågelkvittret,
detta bedårande tecken
på att skogen bär på liv.

Sjön,
den ännu vinterklädda mötte alla
blandade tankars besked.

Solen,
med sin livsviktiga gärning log
och hälsade välkommen med en
varm plats till låns.

Molnen,
dessa konstverk, gled i sina
stillsamma och föränderliga banor.

En stund,
av livet tillbringades där utan
något mål alls men stunden,
just den här fann något att ta med.

Medan vinden,
nästan varm, lekte med hårtestar
så föddes insikten om livets storhet.

Lite till, 
av livets tilldelade dagar hamnade
just där. Med möjlighet att välja.