Skriken dalar och jag hör dom, jag flyr in under sängen för skydd, monstret kommer efter men jag ska ändå skydda dig. Älskade fader som slog mig, slog tills gråten fyllde min strupe, tills blodet forsade och jag erinrar nu mig en längtan, fylld av ärr och minnen så komplexa att jag minns en del av det jag upplevt. jag vågar gråta och jag vågar vara mig, ty rädslan är det som i slutändan kommer ge mig det jag längtat efter, mitt hjärta.

Jag står inte upp mot min rädsla, jag omfamnar den.