Klockans visare står på tio i fyra på morgonen,
onsdagen den tjugofjärde februari tjugohundratjugoett,
och efter att ha legat och vridit mig i plågor i sängen,
i två timmars tid, inser jag att det bästa nu, är att gå upp
och fixa en kopp varmt te och se om sinnet kan "sinna" sig.

Tusentals tankar far igenom mitt huvud med raketfart,
när kroppen skriker ut sina smärtor, våndas själen.
När själen våndas kryper alla orostankar fram, de liksom
bara ålar sig ut från ingenstans, och ställer till kaos och
oreda i mitt liv, de bara kliver in i sinnet utan att knacka först.

Jag försöker hitta en bakdörr för alla dessa tusentals tankar,
en sluss dit jag kan hänvisa dem till, där de kan kliva ut
och fritt falla ner till total glömska och bara försvinna.
Förmodligen kommer jag aldrig att finna en sån dörr, port
eller utgång för dessa illvilliga distraherande, oroande tankar.

Men jag ger inte upp, finns det liv finns det hopp, och lever
det gör jag ju faktiskt! Det finns så mycket att vara glad
och tacksam över, det gäller bara att öppna den dörren i sinnet
när allt verkar tungt och tankarna tynger ner livet och tröttar
ut mig till bristningsgränsen, tänk positivt säger jag till mig själv.

Minns att en av mina läkare sa så här. "om du inte hade ditt
glada humör så skulle du aldrig komma upp ur sängen på
morgnarna"...det värmer att tänka på det uttalandet, och det
stämmer nog, eller som en annan läkare skrev i sitt uttalande
till Försäkringskassan, Fru Jansson är en glad skit...

Ja tro det eller inte, men han inledde sitt uttalande med de orden,
jag har kopia på det så jag vet att det stämmer med verkligheten.
Det stod faktiskt så här i sin helhet: " Fru Jansson är en glad
skit som kommer i god tid till mottagningen och mötet med mig"
Det tog jag som en komplimang och ett positivt uttalande.

Ja ja som sagt, det far tusentals tankar igenom mitt huvud nu,
men det känns bra att ha satt några av dem på pränt här.
Nu är muggen med te urdrucken, de två digestivekexen uppätna,
ögonen svider av trötthet och sängen börjar locka igen.
Klockan har blivit kvart i fem, jag gör ett nytt försök att få sova.