Bodde i ett öde land,

en enslig väg
stugor fyllda
av
ensamma människor

Det hände för längesen

Hjärtat ser tungt på
enstaka foton

Jag flydde
mot solen,

från det
mörka dunklet

Öde land är kvar
Öde land är kvavt
Öde land är tomt

men jag är långt därifrån,
längtar inte dit igen.

Möjligtvis till blåsipporna,

till bergen som
förvandlades
varje stund

till luften,

till ängarna,

till vågorna


-Men aldrig för en stund till det som en gång var