Så orörlig och stilla
hänförd av solens glans

Står hon vid sitt fönster
och blickar leende ut

Mot en horisont så vacker
som hon aldrig sett den förut

Och fastän bilden kunde
tyckas vara helt perfekt

Så har den ändå plötsligt
en fråga inom henne väckt

Frågan om varför allting
måste ha en ände
och en gång ska ta slut

Det är en fråga hon ställt sig
Så mången gång förut