Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

jag smyger rusandes

kommer smygandes längs gatorna
vars brus är rätt lågt för att vara storstad
och dess människor är många och på väg
precis som jag kommer de rusandes

hur kan man smyga rusandes? Det går så utmärkt så.
Man rundar alla hörn och går mot målet.
Hade jag inte rusat hade jag stannat och tittat på allt.
Allt från skyltar till människors klädsel.
Men nu rusar jag smygandes fram.
Jag märks inte bland alla.
I alla fall är det tanken.
Att vara osynlig i världen en stund.
Snart stannar jag upp för att se.
Snart stannar jag upp för att andas.
Snart är staden en upplevelse inte bara
något att rusa igenom. Hur jag än smyger vill jag vara med.




Prosa av skärva
Läst 111 gånger och applåderad av 6 personer
Publicerad 2021-02-23 13:29



Bookmark and Share


  Horace
att smyga mästerligt

ja det är
mästartrollkarlarnas
sköna konst, samma
smygande för att bli
riktigt seende och för
att leva länge och väl
kan göras i skrivande
du gör det mästerligt
2021-02-23

  wiria77
vilka härliga
mystiska rader
de andas hopp
de andas frihet
de andas nyfikenhet
2021-02-23
  > Nästa text
< Föregående

skärva
skärva