När det där bara dog, när det föll samman då dog också jag
Det var en meningslös kamp som aldrig skulle kunna vinnas
Och jag kände en sorg och en vilsenhet men kände jag saknad och längtan efter mig själv
Det var nästan som jag fann ro i det döda som en gång var min mening med vardagen

Och jag kastar mig in i tinder, bättre att bara gilla än att tvingas skriva mail
Och jag sveper höger, jag bara gillar
Sen få det väl bli som de blir
Det lär knappast bli något alls så det har redan löst sig

Det skulle kunna ses som något sunt, som en efterlängtad mognad och personlig utvecklingen
jag tror det var ett uttryck för sjukdom och möjligen sorg
För i det stillsamma fanns vila men ingen sprudlande livslust
Och det gick inte at mekaniskt starta upp det
Det gick inte att fejka sig fram till resultat, jag försökte alt fejka men det föll direkt


Jag bara gillar, tider ska fixa det här
Jag försöker inte ens formulera drömmar eller önskemål
Någon längtan har jag nog inte, bara ett behov av att följa en mall
Möjligen en längtan efter att döda ångest genom att lyssna på en annans ord

Stanken av vilsenhet och en värld som kopplats och fallit kan inte döljas
Doften av ruiner som inte ersatts med nybyggnationer kan inte döljas med deodorant
Och man orkar inte med sig själv, drygt 100 kilo är tungt att bära
Och jag kan inte påstå at jag längtade tillbaka utan snarare längtade bort