De finns en del händelser som är svåra att glömma och de behöver inte vara särskilt märkvärdiga eller betydelsefulla (?)Det beror ju mycket på betraktaren tänker du snusförnuftigt för dig själv. Men ändå som en bekant till mig plägar säga.
Nog om detta. När jag var i småskolan vilket för mig betyder 7-10 år hände följande. Det var vinter och vi lekte herre på täppan på en stor snöhög. Det var kul till och med mycket kul men så kommer ju vårsmältningen med tillhörande plask och eftersom det varit en mycket snörik vinter blev det plask därefter. Och detta plaskvatten hade blandats upp med lämplig mängd jord till en lämplig röra med alldeles utmärkta förutsättningar att fästa på ryggen av min nyförvärvade skinnpaj som man sa på den tiden och som jag skvätte för att den få den lämpliga blandningen för att fästa på min rygg. Jag var oerhört stolt över vad jag åstadkommit. Och mot barns normala beteende gick jag inte hem för att visa min skapelse. Så fort jag kommit hem krängde jag av mig kläderna i en röra på hallgolvet. Jag hade som vanligt en glupande aptit och efter skrovmålet blir alla människor trötta så jag försvann till sängen för att sova det lekande barnets bekymmersfria sömn.
När jag skulle gå till skolan nästföljande dag upptäckte jag till min förtvivlan min moders tilltag. Hon hade omsorgsfullt rengjort och spolat min skinnpaj. En stor besvikelse för mig. Men nog är det så att mödrars skönhetssinne är ganska olikt hennes älskade telningars