min roll är snön

som sakta smälter undan,

glimtar jag till

av gamla framtidshopp?!

i februari en smula förundrad

hur vi visar oss

redan ha överlevt....

även denna vinter som istappat

sina mardrömmar rakt uppför klippstupet

medan snett inuti

håller sig rävugglorna vakna

tills björngäddorna intagit matbordet

har jämt burit min unika mask;

behöver sällan andas genom era

likväl ganska solklart

föredrar vattugubben varenda person

som sätter spår långt bortom plogade vägar -

emellertid älskar den grotta man föddes i