Sjön ligger frusen
lika frusen som
mitt hjärta

vandrar över isen
i tankar
solen glittrar
genom tunna molnslöjor
vid horisonten
sprider skuggor

strålarna landar
i snön
blir till gnistor

den snötäckta isen
ligger vit framför mig
sträcker sig milsvid
bort mot norr

jag går som i trance
steg för steg framåt
känner inte mina
fötter
känner inte min kropp

jag hör mig själv
hör hur jag andas
andetag efter andetag
nordanvinden biter
i mina kinder

jag lever
det här är min frihet

när jag vandrar
upphör allt det andra
jag är här
det är jag
nordanvinden
snön och isen

jag kan glömma
hemlösheten
en stund
känna kärlek
till livet igen
en förundran över
att vara här
i denna oerhört
vackra sköra värld

att finnas här
just nu
det är stort
om man vågar stanna
upp en stund
och begrunda

men ta inget för givet
försök
älska varje sekund
även om det gör ont
även om du känner
dig fångad

jag passerar
den lilla ön
dit vi brukar simma
om sommaren
nu ligger de knotiga
träden och buskarna
delvis gömda
under snön

jag kan ana konturerna
av stenarna vi staplade
till ett röse
där under det gnistrande
vita

det faller lätta flingor nu
molnen tätnar
alltmer

jag sparar de sista
strålarna av sol
i ögonvrån
tänker att dom
ska du få


när vi ses
nästa gång
 

P.G 20210225