strandsatt blev jag,

utan någon somhelst återvändo. 

men jag minns dom stunderna som underhåller

min nya verkligenhet jag nu kallar mitt liv.

försöker underhålla en illusion men finns ingen återvändo. 

jag älskar dig till månen och tillbaka var det inte så vi sa det?

var det inte på dagen då vi längtade och på

natten så älskade vi med månen 

och vi föddes om vid gryningen. 

jag låter melodier sjunga mig till sömns, 

låter vinden trösta mig. 

men jag kommer aldrig att glömma dig, 

jag kollar upp månen och formar i mitt hjärta 

en siluett av dig, 

en forn skugga av sårbarhet. 

och ett förevigt förlorat hjärta.

havet mellan våra stränder älskling 

och så kommer det att 

föralltid att vara.