Jag går förbi skohyllan i min hall,
och ser mina fina vänner, träningsskorna stå där,
men jag lägger märke till att de blivit alldeles dammiga,
och jag tar upp dem och dammar av dem.
Det är med sorg i hjärtat jag konstaterar att det varit
allt för länge sedan vi varit ute på träningsäventyr,
mina skor och jag.
Men jag tröstade dem och sade, att snart ja inom kort,
så ska vi återigen ut på nya träningsäventyr,
nu på ett helt annat sätt, de får vara med och lära
sig nya rörelser nytt schema, där allt måste börja försiktigt
och under övervakning av kunniga sjukgymnaster.
Jag och mina vardagsskor ska nämligen snart in och
träffa herr kirurg som skall skära ut det onda i mitt lår.
Efter det så kommer vi, mina träningsskor och jag,
att sakta men säkert ta stegen tillbaka till ett rörligare
och sundare liv tillsammans, vi kommer att känna glädjen
av varandra igen och se hur livet sakta återvänder till
det normala, känna träningslokalens golv under våra fötter/sulor
känna lukten av svett och deodoranter i 24as lokal,
och sen kommer vi att njuta av varandras sällskap regelbundet.