Björkarna i Norrbotten står tätt
som magra ungdomar
på en Inde-festival,
i stolt och fattigt avståndstagande,
yttrande sarkastiska ohörbarheter
i den allvetande osäkerheten,
hål i jeansen, hängande näver
Man må beundra deras svartvita
generationsgemenskap
i täta dungar;
en mimikry
av de romerska legionernas ynglingahastati
i dess första kontakt med fienden;
Norrlandsbjörkarnas omslutning en masse
av inbrytande vägfarare i vidsträcktheten,
först noterade av obstinaturens spanande harar
och rävar,
vida rapporterade av korparnas klonkande
ordonnanser,
medan Solens skarpa skall förkunnar
Tidens omutlighet
i hårda skuggors galler,
kastade över timmervägarnas tvärs
Marsblåsten talar folkhavska
genom björklegionerna;
sveper luftburet tunna laviner
i våra öppna ansikten;
hämtar oss bryskt
ur tankarnas strövtåg,
till ett rungande HÄR, ett briserande NU,
i alltings oeftergivliga bevistalan
i Big Bangs framvällande vildmark,
så bedrägligt bekant,
men fullkomligt obefaren,
syrliga skrattsalvors överseende farande
fram och åter
ur vägkanternas halstarriga hastatiformationer
mellan Norets Station 45
och Norbäckshemmanets slutgiltighet
i tidiga mars ECT