där stod vi på kanten
till sol vind och vatten
medan olycka slog mig
som piskrapp mot nacken

olika fog för att fixa kontakten
en skymt av din lismande blick där i trappen
viskar och tisslar och tasslar om allt men
trots oro, bomber, granater, attacker
så stod jag emot & metoden bestod av
att aldrig slå rot i nån annans tentakler

min tron klädd i sammet
blev till jord och försvann ner i sanden
du tappade mod och jag tappade tron på att
orden vi borde ha sagt låg och
samlade damm någonstans
för det visar sig att sista valsen
ofta dansas för snabbt utan känsla för takt
snälla släpp mig
jag tappar balansen