Vi dricker vårens beska örter
en brygd på sorg och slocknad aska
imman efter andra minnen
blir till frost på glasets kant;

det finns ett avstånd inom oss
ett vidsträckt fält som sover bakom dimman
där står rådjur vid en aspslydunge
där betar vinden gråbosnåren
och molnen över berget

där finns ett ohört namn
jag gav till dig i hemlighet
ett blodsvart vin
att hålla undan kölden;

vi lapar våren ur en sprucken skål
en brygd av slagg och fjolårsaska
källvatten och tid

det är de korta dagarna
mellan långa, drömdunkla nätter
där isen dragit sig undan

finner vi ömsningar, torra skal av timmar
ett knappt kännbart ljus
som vintern släppt ur sin famn