Läsning av något och upplevelse av annat.
Är i syfte att erhålla känslor av olika slag.
Allting handlar om känsla och känslor av….
En känsla av glädje eller sorg, seger över

sig själv eller andra. En känsla av makt,
genom tro på någon eller något. Att tro
något är som en jakt på troféer. För att
få makt att styra och manipulera.

Vad en människa skall få makt att styra,
sig själv eller andra, är för en persons egen
möjliga vinning. Det är vad allt går ut på.
Att känna något, någonting alls. Att få som

minnas det som betydde något för en själv
en gång i tiden. Att kunna glömma nuet eller
gårdagen. Känsla och känslor av befrielse.
Av att vara beroende av någon, att vara nog

beroende av någonting. Ens egna strävan efter
att uppnå, själva målet. Ändå är det som ’de’
säger’. Att vägen för att uppnå målet, är det
som fyller ett syfte. Som för den vilken söker

’den ena pusselbiten efter den andra’. För en
samlare är det ödesdigert att uppnå målet.
Envar som ’lägger ett pussel’, söker något
’högre mål’, är det av vikt att ha en väg att

följa mot detta mål. Så fort samlingen, pusslet
eller målet går att nå och även uppnås. Så slutar
vägen att ha ett syfte. Så om jag lägger ett pussel,
ser jag personligen till att någon tar bort en bit

ur det. Det är också svaret på varför någon
avlägsnar ett kort ur en kortlek. Försök att
lägga patiens är förstås svårt då, som ’idioten’.
Bättre då att spela poker utan tvåor eller ess.

Vilket spel som helst duger, så länge det kan
fattas något, för att leka leken. Det bästa spelet
och den bästa tävlingen, måste som vara den
’där deltagarens vinst är att delta’. Därför får

vinnare i ett maratonlopp för barn, vara just
deltagande. Alla deltar, därför är också alla
vinnare. Människorna kan enkelt sett, delas
upp i kategorier. A, B och C. Ledare, följare

och de vilka går sin egen väg. Sedan går det att
dela upp i andra grupperingar. Som när en chef
skaffar sig ’höger och vänster hand’, Ibland en
assisten, sekreterare, ibland två. Efterträdare

om du så vill. Nu när du sitter inne med svaren
på alla dina frågor, be en vän om ett mysterium
att lösa och se sedan till att avlägsna en bit eller
två i pusslet. En sådan där högst personlig 'sak'.

Problemet med problem som lämnar åt en lösare
att finna en lösning, hur meningsfullt är det då att
’lösa huvudbry’, som korsord av olika slag. Där väl
finns istället tillfredställelsen, med att där som

’ha lösningen i sin hand’. Därför löser jag person-
ligen inte korsord, men att konstruera, där ligger
förstås spänningen. Resten av svaren till ’livets
möjliga gåtor’, är förstås kvar för dig själv att finna

ut. Är ens ’förrädaren’ en förädlare’? Den förödelse
någon möjligt skapar, (av ren och plötsligt poppande
tanklöshet, kanske ) skapar ju även organisationen
eller ’hjälten’ som skall rädda världen’, befrielsens

ridderskap. Själv finner jag ’oavgjort’ som ett fredligt
resultat, alla sidor av saken får ut ‘personlig tillfred-
ställelse‘. Fast det är klart, unnar jag någon att dela
min känsla av ‘seger’ eller ‘förlust’? Eller vad tror du?




(Om att förstå principer)