motvinden sliter i den gula regnkappan
iskalla glasbitar river huden
du streta på lilla människa, blicken riktad mot marken
vems kamp kämpar du, det är inte din egen
för vems skull låter du dig trasas sönder
för vem skull låter du dig bli slagen till marken
nej, lyft blicken, se vart du går
tampas med din egen byk, det är slitsamt nog
låt ingen lura på dig sin fjättrande lera
du kan bara förlora, om inte annat så dig själv