Med en munfull av febrig bris
Och fågelsång i handen
Leker jag en väderlek
att Sommaren är här

Då rör mig en påtänkt hand
med dina kalla fingrar
som viskar dig närmare
än tankarna jag bär

Slås av en ungdomsknäpp
tills fötterna blir trötta
Den drar minnen ur ängslighet
som alltid höll mig fången

men barnen dom snurrar still
i solen mellan träden
då möts vi som om det vore
Allra första gången

Och svävar som drakar över
berg som inte upptäckts
Bland förmiddagsstjärnorna
långt bortom spådomskonst

Den stryker mig omsorgsfullt
som sökandes på kartan
-kärlekens gamla hand
som hittad i annons

Vi har delat minnen här
nu tänker jag tillbaka, säg :
varför dröms du alltid hit
att vara nära mig ?

Nu vill jag bli till en staty
Och älskas där jag sitter
I regnrusk och fågelflax
till sista dan med dig

Om du går en bit ifrån
så väntar jag fördragsamt,
står jag på ett avstånd kvar
Och älskar med min blick

När himlen blir jordgubbsröd
då viker jag den varsamt
så den kan vecklas ut till sitt
ursprungliga skick

För gråt som skickats ut
de återvänder porto-lösa
Utan någon väg att skicka till
-dom bär bara ditt namn

Ja, jag står ju ensam här
det märks när minnet rymmer
Det kan vem som helst förstå
som känner till din famn

En önskan om att stanna här
Som varar tills jag hämtas
Bor nog där ängslan bor
när stunden återvinns

För varje extradag jag får
ska jag bevara känslan
Och drömma hårt om Sommaren
så att den nästan finns