Jäktandet med ett hjärta som ska slå
men slår som ett tåg utan broms

Anstränga sig så huvudet snurrar
bröstet andas men inte magen

Bakom leendet och jag är okej
jag är bara lite trött vilar stormen som får dig att bara vilja dö

För hur ska du få ro i världen med tempot som som alltid går för fort
i världen där du inte gör tillräckligt, är tillräckligt, når till den topp som ens är den vanliga normen

Du brister i gråt utan att fälla en tår att visa för andra
du ropar på hjälp för du har slutat att kunna andas

Din väg framåt är så klar men ingen du får ta
den blir falluckan, stupet du bara faller ifrån utan mål

Stress förstör det starkaste hjärta, djupaste hav för hälsan säger annat
den ropar stop, den skriker efter lugn och ro utan någon som uppmärksammar eller hör ett ord

Slö, lat, obrydd och du kan väl göra lite mer blir standard för knappt någon förstår
Den inre kamp som är så otroligt hård

Det går inte förmedla hur du mördas av pressen utifrån, det räcker inte endast med det som du måste få under kontroll på insidan.

Varför måste lidandet fortsätta flå dig levande när allt du söker är leendet som försvann i kylan
Varför gör det så ont, du blir en skada när allt du vill är att lyfta och läka andras sår

Vad vill livet med denna hets, denna press, denna belastning för vad egentligen?
Det är som att du föddes för att dö, inte föddes för att leva

Du faller i en grop och hoppas på miraklet ska ske, ska komma och lätta upp knutar, krångel och krav och ge dig en smekning att du duger som du är

Det är okej att vara även om man inte är norm, varför ska det vara så mycket tvång när du bara vill vara fri och skratta i solens strålar och dela kärleken med dem du bryr dig om

Hur kan det du inte vill få styra ett liv du inte ens vill ha
Hur kan du slippa, komma bort och sänka dina axlar och njuta utan att gå itu

När är din kamp över som ingen annan än du skådar
När får du ro, när får du äntligen själslig vila för att få leva som du borde med fridfull stilla och inte saker som vill dig så illa som stressen när den ligger och gror

Du vill bara öppna en bok utan att ha ont i kroppen och inget orka, slitas mellan förtvivlan och oro
Du vill bara känna att det du gör räcker och mer för det finns mer i samhället att se
Vila din hjärna och låta din hälsa vara din röst som styr, inte schemat av det du ska prestera för att vara någon idag.