i min hemstickade, illröda handväska har jag samlat glosmonster och trudeluttord, bara för att jag vill, smaken är som vildhallon och kyrkosång, på en gång
där ligger en termos, några spetälskarinnor, en get och en jonglerande husfru
vid sidan av, i det lilla facket en stegräknare, två par yllestrumpor och tre komma fjorton är pi
botten sviktar av harmoni mellan ett par synskärpetavlor och väskans insida är full av krulliga sockervadderade tapetvåder i bajsbrunt med medaljonger i guldigaste guld och rosigaste rosa

den här handväskan bär mitt liv, min cirkus, mina ljud och mina ord, med koftan på och skorna ute på promenad, över kullersten och spritt språngande galenskap, se där en tvångströja så tvär kastad på en åker, ett sidoskott, ett luftslott, en skumögd predikant och en illvrålande tant som vill ha, vill ta min väska med hem, en riktig baglady till att sova i kartong
men jag trycker den hårt intill min hud av näverfång, luftballong och gladpack

det är så livat när jag springer kull, leker kurragömma med skogens alla träd, med bävrar och älgar, med hamstrar och gråsuggor
vi betar av ett ord eller två i skogens väsen, kilar in en trygg känsla av samhörighet, en luftig tanke på morgondagen och ett par, tre spik att tugga på, för motståndets skull, så vi inte glömmer av vad som är lätt och slätt

sedan somnar jag i färdriktningen, längs lakansväv och örngott med tulpaner på, ända tills nästa dag då ytterligare gränser sprängs och hönor kacklar, jag tacklar livet lättare nu när jag slängt ullkappan och klätt mig i en kofta av ljumvindar och kaprifol.