Jag låg i ruiner
jämnad med marken.
I ljuset från flämtande eldar
betraktade jag
en öken av grus och ödeläggelse.

Det är jag som ska fortsätta.
Verkligheten är allvarligare
närmare
nu när kulisserna har brunnit och rasat.

Vid den flämtande elden
känner jag
att tyngden av ansvaret
som jag aldrig har förmått kännas vid
ändå får mina muskler att värka mindre
än det hårda arbetet att slippa leva.

Jag målar självporträttet
tar bilden av mig själv utan filter
tittar i spegeln
utan att flacka med blicken.

Jag ömsar världsbild
krälar ur gamla kokonger
inte längre maktlös
utan sårbar
naken och fri.